*krax*

Lite ont i halsen har jag idag :-D Vrålade som en id-i-ot igår på konserten, hade ju lovat Fanny att vråla åt henne också :-D Och eftersom jag dessutom lovade henne en recension, så kommer den här!

Ljudet var ok, tyvärr hade de anställt klåpare till ljudtekniker (vet inte om de var lokala eller medhavda tekniker), Vinces mikrofon vreds tillexempel inte upp när den skulle vid ett flertal tillfällen. Nikki var synligen irriterad på ljudet och gestikulerade konstant till nån som stod vid sidan av scenen. Synd, han är ju alltid glad annars när han spelar... men han gjorde ändå ett fantastiskt jobb. Hursomhelst, nu till de bra sakerna :-D

Mick Mars! Vilken hjälte! Han är bara hur cool som helst, han står där på scen och ser ut som döden själv i svarta byxor och svart rock, med den svarta hatten med döskallarna på... och river av det ena riffet efter det andra trots skelettsjukdomen som bara blir värre. Ingen klämmer ackord ur en Les Paul som Mick Mars, det är ett som är säkert. Han har aldrig riktigt blivit erkänd som fenomenal gitarrist eftersom han inte spelar "rätt" sorts rock. Glam/sleaze är liksom inte fint nog bland alla progrock/speedmetal /thrash-kretsar som tenderar att vara lite pretto med teknikaliteterna. Han gjorde iallafall ett kanonjobb igår och imponerade totalt på mig!! Igen!

Vince är alltid Vince, han låter mycket bättre nuförtiden än vad han gjorde på 80-talet. Han var allra allra bäst på Carnival of Sins-turnén för två år sen. Igår var han superentusiastisk och spattade runt på scen som han aldrig haft roligare :-D Det kan diskuteras huruvida han är en bra sångare eller inte, men det är samma med honom som med Mick... det är inte "tekniskt" avancerat nog. Tricket är ju att Motley Crue har aldrig handlat om det musikaliskt tekniska, det handlar om brudar, sprit och snabba bilar liksom. Det är stämningen och energin man är ute efter när man går på en Motley Crue konsert. Och när Vince sjöng Home sweet home igår, då jävlar var det stämning! Knappt ett öga torrt. Publiken sjöng dessutom låten först, med tändare och inte töntiga mobiltelefons-ljus!

Tommy och Nikki gjorde det de skulle, inget trumsolo vilket jag inte sörjer över. Trumsolon är begränsat kul tycker jag, det är en sak om det är 20-30 sekunder i en låt, men 5 minuters hamrande på olika slags slagverk mellan låtar är mest en ursäkt för att kila och handla dricka. Fantastisk trummis är han oavsett :-D Nikki är ju också skitbra, han är ju dessutom klistret som håller ihop bandet... och den som skriver de flesta låtarna. Och inte helt tråkig att titta på :-D Hubba hubba.

Låtlistan då...

Dr Feelgood
Shout at the Devil
Wild Side
Looks that Kill
Live Wire
Same Ol‘ Situation
Don't go away mad
Home Sweet Home
Anarhy in the UK
Primal Scream
Sick love song
Louder than hell
Girls, girls, girls
Kickstart my heart

Ganska kort tyvärr, jag saknade framförallt Red Hot, 10 seconds to love, och All in the name of rock n'roll. Sen önskar man ju alltid att de skulle spela Use it or lose it, Rattlesnake shake och She goes down. Men det gör de ju aldrig ;-)

Kort sagt så var det ett jäkla drag, distade gitarrer, en vrålande Vince (hubba hubba där med) och en heeeel massa fyrverkerier och eldsflammor. Riktiga fyrverkerier också, inga små smällare där! Publiken verkade ha kanonkul, vem bryr sig om mikrofonerna glappar ibland när det är ett sånt jäkla ÖS! :-D

Malin borde vara nöjd också med tanke på att det spelades mycket AC/DC innan banden började spela :-) Banden ja, Papa Roach var förband och gjorde ett himla bra jobb! Jag har inte koll på deras musik men de lät helt ofantligt bra!

Nu ska jag gå och leta efter halstabletter... *krax*

:-D