KISS på Stadion

KISS. ÄR. SÅ. BRA.

!!!!!


Nyss hemkommen från en galet häftig konsert. Och har läst ett par sugiga recensioner. Som vanligt. Vad är det med recensenter? Är det deras enda uppgift i livet att hitta smågrejer att blåsa upp i pressen?

Lyssna på ett riktigt fan istället. Japp, mig :-D

KISS var riktigt riktigt bra. Efter 35 år på turné så är dom en väloljad konsertmaskin. Trots utbyte av olika medlemmar (nu var det Eric Singer på trummor och Tommy Thayer på gitarr) så sitter allting som en fet smäll rätt i nyllet. Precis som det ska vara. Setlisten var helt fantastiskt, dom spelade t.ex. C'mon and love me, vilket innebär att jag är ett steg närmre till att dö lycklig :-D Dom gjorde dessutom helt oväntat en snutt av Won't get fooled again (The Who, ni vet låten som är theme song till CSI Miami) mitt i Lick it up, och Paul klämde tillochmed av det fantastiska skriket. Gåshud! Gene spottade blod som vanligt, Tommy sköt fyrverkerier med gitarren, Paul åkte ut till soundboarden i publiken och sjöng Love Gun... allt var som det skulle. Fyrverkerier i högan sky (riktiga byxfladdrare som min gamle kompis Jeppe J skulle sagt), konfetti över hela Östermalm, 5 meter höga eldsflammor på scen, folk mellan 12 och 52 i KISS-sminkning... japp. Det var så bra. Så alla dåliga recensioner är rent skitsnack. Som vanligt när det gäller den här typen av musik. Skrivna av folk som vanligtvis lyssnar på 105.9 hela dagarna (the voice of hiphop and r'n'b för de lyckliga som inte har utsatts för denna ohyggliga tortyr).

Men! Nu ska jag fokusera på det väsentliga, nämligen hur BRA det var! Jag är såååå lycklig, trots frasigt hår igen och en något härjad röst. Nacken lär ju kännas obra imorgon också :-) Allting är precis som det ska alltså. :-D